Tankar i natten.
Imorgon ska jag dra ner till Nautilus o köra ett råpass motionscykel i en halvtimme. Jag svettas alltid som en gris när jag gör det så jag hoppas jag kommer ihåg att ta med en handduk alt. svettband för handlederna - annars blire blött omkring mig! Jag har aldrig tänkt på det förut - att jag svettas lätt och mycket, men det kanske är något som har kommit nu. Visserligen är det ingenting i jämförelse med hur mkt svett min sambo producerar när han t.e.x. är ute o springer; man kan praktiskt taget vrida ur hans t-shirt.
Det blev ingen promenad i blåsten idag - jag har med andra ord varit hemma hela dagen. Visserligen är det inte så jättekonstigt. När man har tvätt-tid är man i stort sett tvingad till att vara hemma, eller man är åtminstone låst till att vara hemma en viss tid och sedan kom iaf sambo hem och då blev allting mycket roligare. Han har varit o kört stubbrace idag (Cross) och vann tydligen det racet de faktiskt körde. Kul! Jag tror det kan vara bra för hans självförtroende. För första ggn på mkt länge hade han inte haft ont någonstans i kroppen - varken rygg, handled eller något annat, men på onsdag ska han opereras för sin belastningsknöl han fick när han tävlingskörde i Cross när han var yngre. Jag hoppas han slipper problem med den i framtiden, vore roligt om han kunde börja tävlingsköra lite grann igen iaf.. inga större tävlingar, men en tävling är en tävlig och det är en jävla adrenalin-kick!
Det skrämmer mig samtidigt med Cross, just för att skaderisken är så stor. Jag är ofta orolig när han ska köra, men jag antar att jag har fått det från min mamma som är hyper för minsta lilla. Dannes kompis, som också kör Cross, ligger just nu inne på intensiven sedan han körde i i onsdags på träningen. 3 brutna revben och sprucken mjälte. Hur pass illa det var med mjälten vet jag inte exakt, men jag tror det har stabiliserat sig nu - utan nödvändig operation! Skönt! Men jag antar att han hade en jävla tur...
Det är vid sådana tillfällen man verkligen börjar fundera över hur mkt man borde vårda dom man har hos sig. Jag och Johanna hade en diskussion kring detta när vi satt o väntade på tågstationen i Lkpg, men vi kom nog inte fram till ngt konkret. Klart man ska visa att man älskar de man faktiskt älskar, men det är också ofta dem som får ta smällen när man har det jobbigt, är stressad, irriterad. Jag önskar man kunde vara älskvärd jämt, tyvärr håller det inte i praktiken, hur mkt man än vill... Danne får stå ut med mitt gnäll o tjat emellanåt, även om jag tror att han har det ganska så behagligt ändå vad gäller sånt.
Jag måste ändå berömma mig själv för att gärna talar om för folk jag tycker om att jag tycker om dem. Å det hoppas jag alla tar åt sig av - jag säger aldrig sådana saker utan att det är uppriktigt menat!
