According to Anna

Helt seriöst, det här fungerar ju inte. Jag måste ju ta tag i det här. Om jag ngn gg ska bli tagen på allvar så kanske man ska fullfölja sina åtaganden så som att inte dricka mig stupfull, ta hand om mitt hjärta för jag vill inte dö i förtid och sluta snusa, att försöka träna för att må bra, ta hand om min lägenhet och mig själv och mina vänner. Så som jag har varit nu sedan jag o Danne gjorde slut är ju horribelt. Jag trivs inte alls med mig själv, vill typ fly från min kropp emellanåt.

Jag o Danne dejtar igen. Jag mår som bäst med honom och det är han jag vill vara med. Jag får inte bry mig så mkt om vad folk tycker eller tänker. Jag vill ha honom o han vill ha mig å det är med honom jag själv är en bättre människa, för jag tar hand om mig själv då. Finner en mening med saker. Det är kanske att hårddra saker o ting, för det finns mkt som gör att det finns en mening med saker, blandannat min familj o mina vänner så det är orättvist av mig o säga att det bara skulle vara Danne som typ gör mig lycklig.. men när det är ngt så där så är det svårt ibland att tänka annorlunda.

Jag ångrar inte att det tog slut. Det var bra tror jag, på ett sätt. Han fick en chans att verkligen se vart problemet låg. Jag lärde mig att jag faktiskt mår bättre med honom. Nu är det inte sagt att vi e tillsammans igen, men vi vill ju egentligen båda så jag vet inte hur länge man måste vänta?